Att ha en vän man håller hårt i. Vi delar så mycket ned varandra, hon får mig att öppna ögonen på många håll.
Jag e så glad att jag har henne. Tack Virre och oliver för en trevlig kväll i går. Just i skrivandes stund sitter jag hos Lena med tre barn. Dem andra kör två barn till bio.
Att få sitta å njuta på en balkong i tystnad va längesedan jag gjorde. Det är då saknaden kommer över en.
Att finna just honom, han som har det jag vill ha. Jag vet att han finns å jag vet vart.
Det känns lite hårt att släppa, men vad gör man när han inte är redo att ta steget?
Ska man orka vänta, eller ska man ta steget vidare själv?
Hoppas ni få en fin kväll
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar