Orken tog helt slut. Tårar som bränner berg som börja ta sina platser.
Då ta jag fram det jag behöver.
Bojen ute i vattnet. Att läsa tänka å fundera så känns saker så mycket lättare.
Gråt en skvätt så går det över.
Men här ligger jag å tänker på bojen. Sorterar upp alla tankar på sin plats.
Killar är som dem är det kan ingen göra något åt.
Föräldrar som ska finnas vid ens sida är inget som är självklart. Inte hos mig iallafall. Då få jag luta mig å dem jag vet att jag har.
Tack för att ni finns som mina stötte pelare när jag behöver det.
Att alla där nere börja få reda på sanningen känns. Det är ju jag som få alla idiotiska frågor å tankar kring allt.
Men jag ska klara allt detta genom att få det till grus.
Stark eller svag.. Nä båda delarna ska man vara.
När jag få ur mig allt känns det så mycket bättre. Bara att se ljuset i allt mörker.
Är det på väg att bli höst?! Alltid samma sak varje gång.
Allt kommer samtidigt.
Va stark å ta dig nu igenom allt som alltid.
Gråt inte över det som inte är värt att gråta över. Håll huvudet högt för det är du värd. ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar