Jag har ont jävligt ont. Ändå försöker jag göra ALLT.. Å jag jag blir lätt irriterad när jag har hemsk värk, helst om jag verkligen ha kämpa för att fixa allt.
Jag är ensam med min son å sköter det jag ska sköta. Även om Sussi å Nicklas bor här så betyder det inte att jag glider runt på ett bananskal.
Helgen fotbollscup, Noel, smärta från hell, handla, städa, hänga tvätt.
Tårarna ena när jag skulle sova för att smärtan inte vill ge sig. För att ta mig ur sängen i dag fick jag kämpa i över en timma.. Jobbat, lagat pannkakor till Noel, lagat hanns cykel, hängt tvätt å vikt in ren tvätt. Jag klagar inte för att det är kul.. Jag skriver för att få ur mig det jag många gånger få höra.. Bara att bita ihop Therese, Sussi å Nicklas bor ju hos dig då är det ju lugnt..
Men va fan.. Lugnt varför skulle det vara det? Ska jag vara en belastning för dem.
Ni som inte har smärta jämnt vet inte vad det innebär, å när de värsta skriven kommer det är inte att leka med.
Just nu vill jag bara gömma mig dör omvärlden. Alla tror ju ändå att jag är sur eller tycker att jag är det.
Blir så ledsen av att smärtan förstör så mycket för mig.
Jag kan ju inte direkt lägga mig ner å tycka synd lm mig själv för det hjälper inte. Men jag vet att vila hjälper.
När det tom gör ont att bara ha kläder mot kroppen då kanske ni förstår lite granna.
Blir så ledsen 😢😢 å trött 😓😓
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar